Ligger under isen
Kategori: Allmänt
November har lämnat kalendern och december klär gatorna även detta år. Men ingen snö än, gator och träd är kala och fryser i de kalla frostvindarna som varje kväll sveper in och tystar allt.
Klockan ser ut att inte röra sig och det ända jag vill är att den ska bli 17.40, så att jag kan få åka hem, vill lämna det dystra skolbänkarna och den äckliga miljön som faktiskt finns här.
Jag har börjat funderat, och börjar nästan tro att det var en dum ide, för det jag hittar i mitt huvud är sorligt. En rad historier om smärta, sorg, ilska, frustration och förvirring torna upp sig i huvudet, lamslår kroppen till marken och jag vet inte hur jag ska ta mig upp.
Och jag vet inte hur jag mår längre, kan inte påstå jag jag mår bra, men kan ju egentligen inte heller klaga, eller jag snarare får inte klaga.
Klockan ser ut att inte röra sig och det ända jag vill är att den ska bli 17.40, så att jag kan få åka hem, vill lämna det dystra skolbänkarna och den äckliga miljön som faktiskt finns här.
Jag har börjat funderat, och börjar nästan tro att det var en dum ide, för det jag hittar i mitt huvud är sorligt. En rad historier om smärta, sorg, ilska, frustration och förvirring torna upp sig i huvudet, lamslår kroppen till marken och jag vet inte hur jag ska ta mig upp.
Och jag vet inte hur jag mår längre, kan inte påstå jag jag mår bra, men kan ju egentligen inte heller klaga, eller jag snarare får inte klaga.
Kära december tar med sig ännu mer mörker än november och får hela mig att bara vilja krypa ihop, stänga in mig och bara sova. Ingen ska få störa, vill inte prata, jag behöver ingen hjälp längre.
Kan inte alla bara släppa taget om mig och låta mig drunkna.
Kan inte alla bara släppa taget om mig och låta mig drunkna.
