När ingen luft finns att andas
Kategori: Allmänt
Liggandes på sängen, ändast iklädd en bh och ett par flanellshorts som vilar lätt på höften,
och det blöda håret är uppsnurrat i en handduk.
Åter igen, mer ofta nu förtiden, så har ångesten, frustrationen, ilskan och paranoin smygit sig in i kroppen och greppat tag i både hjärtat och hjärnan.
Luften är svår att andas och tårarna ligger och väntar på att bara få rinna ner längst med de rödflammiga kinderna.
Varför?
Vet inte. Det kommer alltid plötsligt också, ingen chans till att reagera eller att fånga förnuftet, som ett slag i magen bara. Plötsligt och smärtsamt.
Framtiden har så mycket att erbjuda, dåtiden har så mycket att dölja, men nutiden är bara en ända stor förvirring.
Skratten känns så långt borta och smärtan känns som något som aldrig kommer att släppa, ångesten tar över känslorna och för varje sak som sker så växer den.
Texten på datorn vill inte gå in i huvudet, läser det om och om igen men det fäster inte. Det går inte.
Livet har stannat men klockan går.
och det blöda håret är uppsnurrat i en handduk.
Åter igen, mer ofta nu förtiden, så har ångesten, frustrationen, ilskan och paranoin smygit sig in i kroppen och greppat tag i både hjärtat och hjärnan.
Luften är svår att andas och tårarna ligger och väntar på att bara få rinna ner längst med de rödflammiga kinderna.
Varför?
Vet inte. Det kommer alltid plötsligt också, ingen chans till att reagera eller att fånga förnuftet, som ett slag i magen bara. Plötsligt och smärtsamt.
Framtiden har så mycket att erbjuda, dåtiden har så mycket att dölja, men nutiden är bara en ända stor förvirring.
Skratten känns så långt borta och smärtan känns som något som aldrig kommer att släppa, ångesten tar över känslorna och för varje sak som sker så växer den.
Texten på datorn vill inte gå in i huvudet, läser det om och om igen men det fäster inte. Det går inte.
Livet har stannat men klockan går.
