Jag är bara vilsen, inte död
Kategori: Allmänt
Sympati är inget jag vill ha. Jag vill inte höra ord som "jag tycker synd om dig" eller "du är stark". Allt sånt är skit snack, jag är inte starkare än någon annan, och att tycka synd om mig finns det ingen mening i.
Råd och en chans att se allt från nya perspektiv där emot, det välkomnar jag med öppna armar. För jag är vilsen, och aldrig har jag ägnat så många tårar åt ett problem.
Jag är rädd att fastna i något som jag egentligen inte vill, men som jag borde vilja.
Jag är rädd för vad andra ska säga om det, om jag väljer att stanna. Men också om jag väljer att gå på stigen ensam.
Det som gör det hela ännu mer sorgligt och mer tragiskt än var det redan är, det är att han är så sjukt lycklig just nu. Men jag kan inte leva mitt liv efter någon annans lycka, inte i det här fallet.
Att säga "jag vill aldrig mer vara din" vore en lögn, men att säga "jag älskar dig" vore en ännu större sådan.
