Spillror av ett liv
Kategori: Allmänt
En starkt lysande måne, som i en den sena juli kvällen ekar med sin närvaro och sitt kalla, men ändå så trygga, sken.
En varm luft blåser lätt in från den motorväg som för flera timmar sen tystnat. Det bildas ett tomt eko av tystnaden, och den är bedövande, nästan overklig.
Jag tänker på dig inatt, som jag gjort så många nätter innan. Men den här gången med tårarna vilandes mot kinderna. De rullar långsamt ner, lika klara som vattendroppar och lika oskyldiga som ett barnstankar.
Den cigg som är lätt placerade mellan två fingrar i min höger hand känns på något sätt trygg, en van känsla.
Så är det här verkligen rätt, finns det en liten risk att jag valt fel, att allt det här rörihop sig av en viss anledning?.
Precis som på röken på den cigg jag håller i, så försvinner den frågan ut i natten för att sedan förvirra sig bort. Utan svar.
Jag ser inte mig som mig själv längre, Emma Martinsson som fanns för exakt ett årsen, hon finns inte längre kvar.
spillror av våra liv har vi alla, frågan är bara hur förstörda bitarna är.
