Lögnare och parasiter
Kategori: Allmänt
Man tror sig veta hur folk är, hur de reagerar, agerar och socialiserar. Men man vet inte ett skit.
Jag brukade säga att de har förändrats sen jag först träffade dom, men jag inser nu att jag bara har lärt känna dom bättre. Sett mer än den fasad som de bär.
Vänskap har hamnat på en helt ny nivå, dom du får social fördelar med är dina bröder, inte dom som skulle gå igenom eld för dig.
Det är helt jävla skruvat och allt är fel.
Det har lagt sig ett kolsvart mörker över oss och vi vandrar tyst genom staden, bara andetag hörs och de dova stegen.
Jag vet helt ärligt inte vilka jag kan lita på längre, jag vet inte vilka som spottar lögner och jag vet inte längre vem som skulle ta min hand och hålla mig sällskap i detta mörker.
Alla känslor pumpas runt likt ett förlamande gift i kroppen på mig. Blodröd ilska får hjärtat att slå snabbt, en krampaktig besvikelse och sorg får tårarna att rinna, en växande förvirring får lungorna att pumpa och andetagen blir allt fler, en tung börda får hållningen att sjunka ihop. Modet och strävan kvävs av en storm av negativa tankar och det får stegen att sakta in. Alla dessa känslor, blandade, forsar runt i mina vener, pumpas snabbar och snabbar och tillslut så gör giftet sitt, man känner ingenting.
Jag vet inte om jag blir utnyttjad eller omtyckt. Jag vet inte om jag gjort rätt i de beslut jag gjort.
Jag vet inte om det jag känner är rätt eller fel.
Jag vet inte om jag kommer hitta tillbaka.
Jag vet inte om jag ens vill hitta tillbaka.
Jag kan inte heller avgöra om klarheten håller på att försvinna eller om det är jag som håller på att bli blind.
