livetgenommig.blogg.se

En personlig dagbok om de tunga dagarna

Monster i garderoben

Kategori: Allmänt

Nu ska jag säga allt som det är, jag ska skriva ut precis vad jag tycker om er alla här, för ingen av er läser väll förfan inte ens min blogg..!
 
J - Du har blivit arg av dig, du ser fan inte allt du har och som du nu sakta men säkert förlorar för du gör som du gör! Du skulle kunna se henne på knä gråtandes och ändå skulle du heja på dom som slår henne. 
 
A - Du tar allt förgivet, i alla fall mig. Du är så skev i ditt sett att se världen då! jag ägs inte av någon och jag kan bara säga att du aldrig hade mig till att bötja med. vill du ha mig? Dags att börja jobba i så fall. 
 
T - Sluta aldrig kämpa, jag ser kanske bara 56% av all skit som du får ta just nu, så kan bara föreställa mig allt som händer just nu. 
Det är en lång backe du måste upp för men jag ska vandra den med dig, och när som helst när du behöver det så kan jag bära din packning åt dig. 
 
A - vad hände med den lugna killen som alltid hade någon vettigt att lägga till i konversationen? Du har blivit trångsynt och ser bara en väg i livet, och den är så smal att det knappt finns plats åt oss andra.
 
H - Om du inte aktar dig så kommer ditt egna ego att bli din död. Tjejer är inte objekt och de 2 du håller på med nu, de förtjänar båda bättre. Du är inte så snygg ren du tror. 
 
J - Ditt ego är för fan värre än H:s du tror att du är kung i korridoren, men du är för fan ett äckligt fan skap! Du hittar fel hos andra för att få dig själv att må bättre, men dina egna brister syns igenom ditt skal av skådespel. 
 
A - äldsta vän, du är lycklig nu. Och jag hoppas att du får vara det ett bra jävla tag till, jag ska försöka hålla mörkret borta från dig så länge jag kan! 
 
Shit... Jag behöver andas. Ilskan från folk som inte ens är riktad mot mig gör mig så sjukt frustrerad. 
Alla dessa elaka ansikterna, alla orden som träffar oskyldiga kroppar igen och igen får mig att tappa tron på människor som jag innan skulle anförtrott mitt liv. 
Besviken, arg, ledsen och förlorad så ligger jag i min säng, handfallen och handlingsförlamad. Hade jag vetat vad jag skulle göra i en sån här situation så hade jag gjort det redan, tro mig! Men jag är lika slut på luft som precis alla andra. 
Det är som att alla bytt roller och gör allt för att överleva att hamna i mörkret, alla drar fram klorna och hugger så fort huden blottas. 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: