Där ute
Kategori: Allmänt
Solens sista strålar dör, elden tystnar och lämnar plats till det tysta mörkret.
De högljuda stegen lämnar gatan och söker sig in i de trygga husens atmosfär, bort från den otrygga och än oupptäckt natten.
En kall, men ännu inte obehaglig, vind sveper in och får de ännu gröna gräset att röra sig likt en dans över ängen där barnens lek ekat.
Detta är natten, dess överväldiga mörker, fryssna ekar, ensamma bänkar och dess tysta dån.
Stjärnorna, isande varma, skiner upp himmlen och lämnar ingen oberörd.
Men trots sitt starka sken och närvaro så kommer de alltid att få skina i sin ensamnhet, med avstånd från varandra.
Nattens förtrollande skönhet är hemsk och brutal, men det är inget som någon av oss skulle kunna leva utan, inget vi kan fly från, ännu mindre något vi vill fly ifrån.
Där ute någonstan, långt ut, finns ensamma andetag.
Där ute nånstans, alldeles för sig själv, finns det tårar.
Där ute nånstans, alldeles för sig själv, finns det tårar.
Där ute någonstans, med blöta kinder, finns det en önskan.
Där ute någonstan finns det som är hon.
