livetgenommig.blogg.se

Det första jag gör idag när jag kommer hem från jobbet är att gå in på toaletten, låsa om mig och sen satte jag mig på golvet och grät. Det var som om allt svämmade över, jag orkade inte hålla allt det där inne så det bara bröt sig ut. Hela kroppen gjorde ont, och gör fortfarande, och det kändes som om allt bara skulle gå under. 

Så det är så det känns när man faller. 
Jag gråter bara när jag är ensam, bortsett från om jag är full eller flyger.., jag vill inte att folk ska se bakom fasaden eller att dom ska börja fråga om jag mår dåligt, jag klarar inte det. Jag reder gärna ut andras känslor, men mina egna vågar jag inte förstå mig på. 

Löven på en blåsig höstdag flyger lågt och lögt och snurrar runt, de står aldrig stilla. Just så är det i min kropp, en ständig känslokamp, där man aldrig riktigt vet vilken känsla som kommer att fylla kroppen, ibland blir jag chokad själv över hur jag reagerar. 

Det är det som tillslut inte kan hållas kvar blåsandes runt i kroppen i ett minimalistiskt och eget kaos.